Helhetsnavigatören talar till oss från ”singulariteten”

Det verkar som om jag är på väg till att ta fram mer av min själs resa och trauman in i MITT liv, i akt och mening att hela och veta? Till vad nytta går jag igenom trauman som är lagrade i min själs djup, vad är belöningen för att “ta någon annans smärta”. Denna fråga och många fler som är förknippade med lidanden, speciellt lidande som man inte kan se någon mening med, eller orsak till, har tagit en hel del av min kraft och tid.

Men, vad gör man, när man vaknar klockan 3 på natten i en smärta som man inte kan förstå orsaken till, digniteten av och vad mening den har? Man är fången i sin kropp, låst i sitt medvetandes dimmor och ångor, det finns inget annat än att stanna kvar i terrorn som natten presenterar genom att väcka upp offret för terrorn, nämligen mig.

I dagarna har det på en del olika vägar framkommit spår av vad lager av själens mörka historia som är aktuellt att ta tag i, i akt och mening att frigöra vad som finns under det lagret.

Montsegur och gnostikerna verkar vara det lager av minnesfragment som liksom ett kalejdoskop genom tid och rum nästlar sig in i mitt liv – här och nu.

Igår såg hustrun och jag en film “Interstellar” som gav mig vissa spår till hur mitt läge just nu är. I filmen reser en man ut och lämnar sitt barn på jorden. Avsikten är att finna en ny planet att flytta till eftersom Jorden är på väg att dö ut. i filmen slutsekvenser får man se hur mannen går igenom singulariteten och befinner sig i en femte dimensionell värld och därifrån kan han “kommunicera” med sin dotter. Han ger dottern lösningen på Jordens problem, och återvänder så småningom från singulariteten för att finna sin dotter på dödsbädden.

En “story” som denna kan få oss att öppna lite för att de lagbundenheter som vi tror är givna och oföränderliga är egentligen totalt elastiska och dynamiska för den som träder genom sitt medvetandes portal och startar kommunicera med det vi kan kalla “källan”.

Men alla sådana resor till varandets ursprung eller mittpunkt – singulariteten – går genom den väv som vi själva, tillsammans med alla andra som är kopplade till oss, spunnit med trådar av den finaste materia vi kan tänka. Den subatomära världen är denna “väv” av kopplingar och lagrade minnen med sina “laddningar” fast förankrade i vävens struktur.

Ingen av oss som letar efter ursprunget och singulariteten kan nå den utan att spinna sin väv fri från dess laddningar, och den enda vägen dit, är genom att lyssna på sin själs “pingningar” riktade mot oss.

Själen eller jag vill hellre kalla det vår “helhets navigatör” sänder sina signaler så snart vi har börjat leta efter vårt ursprung och vår källa. Helhetsnavigatören är en del av vår själs konstitution, och den har ansvaret för att dra själens olika livsströmmar mot ett inre rådslag och därmed integration av ALLT som själen upplevt och utforskat i Universums alla prång.  Genom att “börja leta” och ställa frågor som handlar om varför vi är här, så “väcker vi upp” vår själs helhetsnavigatör. Så snart vi är mogna för att resa mot vårt ursprung kommer helhetsnavigatören att ta ledningen och kontrollen i våra liv.

Den delen av mig, alltså min egen helhetsnavigatör “pingar” mig om och om igen, och säger “denna vägen”. Den lägger ut brödsmulor på min väg, och jag letar upp dem, söker förstå vad de säger, kliar mig i huvudet eller drabbas av en känslostorm som “inte är min”.

Jo, i en mening är den min, men det är först när jag accepterar fullt ut att jag ÄR mer än vad jag SER UT att vara. När jag inser att jag är en liten del i en enorm väv av minnen, laddningar, centrum och periferier som har samma signatur på ett djupt liggande plan. En signatur som sjöngs en gång för länge sedan, en signatur som är min egen unika “bärvåg” i den symfoni som Universum är. Bortanför händelsehorisonten, i singulariteten, finns vårt ursprung och vår helhets navigatör, pingande “kom hem, kom hem”.

I den referensramen har jag alltså nu kommit till en del i den väv som jag är medspelare i, en del av väven som andra också är skådespelare i, och som jag sitter ihop med i denna subatomära värld av interdependenser och sammanblandning. Vi alla är EN VARELSE, med olika “lemmar” och med olika funktioner i denna enda varelsen, och vi alla har vår bärvåg eller “del av den gemensamma sången”. Vår signaturmelodi spelas hela tiden av vår helhetsnavigatör, och om vi börjar lyssna, kommer den att “dra oss mot sig själv”, för det är dennes uppgift.

, en del av väven som andra också är skådespelare i, och som jag sitter ihop med i denna subatomära värld av interdependenser och sammanblandning. Vi alla är EN VARELSE, med olika “lemmar” och med olika funktioner i denna enda varelsen, och vi alla har vår bärvåg eller “del av den gemensamma sången”. Vår signaturmelodi spelas hela tiden av vår helhetsnavigatör, och om vi börjar lyssna, kommer den att “dra oss mot sig själv”, för det är dennes uppgift.

Så, här sitter jag en mycket tidig morgon, och “lyssnar” på “pinget”. “Kom hem, kom hem” säger den signalen, och den morsekod som pappan i Interstellarfilmen använde för att nå sin “dotter” skall försöka tydas av mig. Vad säger min helhetsnavigatör om VÄGEN hem? För det är det som kommuniceras ständigt om och om igen av helhetsnavigatören, från singularitetens trygga fasta punkt (singulariteten ÄR den enda sanna punkten och innehåller ALLT).

Se dig omkring…. Allt du har runt dig i form av relationer, saker, jobb, brister och tillgångar, känslor och tankar. Allt det är de brödsmulor som din helhetsnavigatör sänt dig. Du tror att du skapat det själv, men räkna med att detta är det “ping” som du just nu har att “gå på” för din resa hem till den “enda varelsen”.

Men i allt det du har omkring dig är det viktigaste att ta tillvara det NYA som “pingats” in i ditt liv från din helhetsnavigatör. Alla NYA människor, idéer, tankar, insikter, intuitioner som du har begåvats med är den senaste “kommunikationen” från den delen av dig som från singularitetens trygga hem, sänder dig “ping”, “ping”…. “Ping”……

För min egen del har det under den senaste tiden kommit in spännande nya människor i mitt liv, samtidigt som det i mitt inre finns en pockande dissonans, som har med religion, då framförallt katolicismen att göra. “Tidigare liv” pockar på, och den väv som min helhetsnavigatör har aktiverat för mig just nu, har starka minnen av plågsam terror och plågsam död.

Döden är en del av livet, och när den är plågsam hatar man den, och genom det “spinner” man som själsfragment ut långt, långt bort från smärtan och förnedringen. Man “reser” så långt bort från den som man bara kan. Metoderna att göra det är många, världen är full av dem, bara att välja. Men den dag den egna helhetsnavigatören beslutat sig för att driva sitt projekt – att kalla hem och integrera allt i själens domäner – står man sig slätt. Man har ingen chans att driva in i förnekelsen längre, allt skall upp till ytan och balanseras. Väven skall “spinnas om” utan belastningar och bli en väv av guld som glimmar som en blåkopia för andra att ta del av, på deras resa hem.

Så, vad har jag för val mot bakgrund av detta, annat än att lära mig att städa den delen av väven som min helhetsnavigatör nu har beslutat lägga framför mina fötter, tyvärr som en klipulver i min “päls”. Vibrationer från svunnen tid installerar sig i mitt liv, hur skall jag balansera dem och får dem att bli guld?

Alkemistens uppgift, har varit och kommer alltid att vara, är att göra guld av smärta, glädje, förtryck, lurendrejeri, kärlek, hat, dåligt samvete…. Ja, allt som vi har begåvats med, som vi inte ser som “vårt” eller som totalt “oförtjänt” är de “skärvor från singulariteten som tilldelats – just OSS (läs DIG).

Tidigare liv, erfarenheter från svunnen tid i den tredje dimensionen med sitt karmiska spel, är en del av den agenda som din helhetsnavigatör ibland lägger framför oss att balansera. För min del ser det just nu ut att handla om svåra minnen från inkvisitionen, där maktutövningen i den karmiska väven dallrar som stående vågor ända in i vår egen tid. Se dig omkring, se på djupet vad som pågår, allt är ett kollektivt PING från allas våra helhetsnavigatörer som söker få oss att undvika göra om samma misstag om och om igen….

Det, att göra om samma misstag om och om igen….. Är en svår uppgift, men inte omöjlig…

Det är bara att bejaka uppgiften, för glöm inte, din helhetsnavigatör vet vad den gör, den har kollat upp dig från alla håll, vet allt om dig, har medverkat i “konstruktionen” av dig, i akt och mening att servera just DIG med de största utmaningar du kan tåla och lösa.

Glöm inte att lyssna på din helhetsnavigatörs ständiga “ping”! Fråga dig vad allt NYTT som kommer in i ditt liv har för betydelse för dig på resan HEM!

Lycka till på din resa, själv skall jag ta mig ner i avgrunden i akt och mening att städa upp!

SINGULARITETEN – As above – so below – ”DÄR VI ÄR”
Bilden kommer från ”Living from the Heart” av James Mahu och visar hur vi söker kontakt med vårt inre – och hur helhetsnavigatören ”svarar” genom den subatomära väven som vi alla är del och samskapare av.

KÄLLA: https://www.wingmakers.com/wp-content/themes/wingmaker/style/dark/pdffiles/Living%20from%20the%20Heart.pdf

Leave A Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *