Kompetensutveckling

Från information till koncept i en raffineringsprocess

av Johny Alm

 (C) Copyright 1996-1999, Johny Alm

Det finns en oerhört stor mängd information i vår vardag. Vi använder hela tiden information i olika former för att kunna fatta beslut, förstå vår verklighet, för att hitta rätt i tillvaron och för att förstå oss själva på olika sätt. Denna informationsflora kan hanteras på olika sätt. Det första som man bör vara bra på som informationshanterare är att kunna selektera information, helt enkelt att välja ut vilken information som skall påverka vårt handlande. Detta kallar jag för selekteringsförmåga. Att kunna selektera ut rätt information är en förmåga som man lär sig tidigt i skolan, i exempelvis projektarbeten, referat och uppsatsskrivning. Denna förmåga är basen för att komma vidare i en utveckling som sker i ytterligare tre steg.

Denna utveckling kallar jag för raffineringsprocessen. Det första steget är alltså att kunna selektera bland information. Denna förmåga leder till att individen ser. Genom selekteringen och i selekteringen fattar man beslut om vad som är väsentligt och vad som inte är väsentligt. Detta innebär att man ser den information som man hanterar och kan på det sättet välja vad som är viktigt. En individ som har utveckat denna förmåga står på första steget i konceptualiseringsprocessen som innebär att man raffinerar information till koncept. När man är på denna nivå innebär det att man har identifierat ett resursutveckingsbehov hos sig själv. Man är medveten och man ser. Detta innebär dock inte att man kan.

Jag anser att i dagens skola lär man ut mycket selekteringsförmåga till elever så att de ser och blir medvetna. Man för att utvecklas ytterligare behövs komponenter som skolan inte kan erbjuda - nämligen en karriärmiljö. Skolan ger också möjligheter att utvecklas fram till det andra steget i raffineringsprocessen, nämligen att komma till nivån kunskap. Om man har information (tex data, texter, siffror eller ljud, bilder etc) så har man i denna selekterat, men för att ställa samman denna till kunskap krävs ytterligare en förmåga - nämligen analysförmåga.

Nu behöver man inte bara se, nu behöver man också analysera. Resultatet av denna process blir kunskap som innebär att man nu inte bara ser - nu vet man också. Man börjar kunna hantera informationen på ett intelligent sätt och sätta samman den till mönster som gör att man kan till viss del förstå och till större del förklara. Man har lärt sig på den andra nivån i raffineringsprocessen. Nu har man en resurs under utveckling. Detta andra steg är det steg som man kommer till i skolmiljön. För att nå nästa nivå behöver man erfarenhet.

Den tredje nivån kallar jag för kompetens. Kompetens bildas av kunskap och erfarenheter och eget tänkande/reflekterande. För att kunskap skall ombildas till kompetens krävs det att man kan integrera kunskap, erfarenhet och eget tänkande till en sammanhållen enhet. När man gjort detta har man alltså integrerat. På denna tredje nivå ser man inte bara, och man vet inte bara utan nu kan man också. För att ge dig en jämförelse så kan man ta en student som just gått ut från en handelshögskola. Han har där lärt sig att se och veta mycket, men ännu kan han inte. Han behöver nämligen det som han får i sin karriärmiljö - en lärandemiljö som ger honom verkligt material att integrera med hans information och kunskaper. Den tredje nivå är alltså det som vi i allmänna termer kallar för kompetens.

Kompetens som begrepp är väl använt i dagens samhälle, och livligt definierat på olika sätt. Det är ju ett begrepp som är bredare än begreppet kunskap som jag visat. Men i mina ögon finns det ytterligare en nivå som man kan utveckla sina resurser till - detta kallar jag för konceptbildning. Detta är det fjärde steget i att utveckla en immateriell resurs. Koncept är ett handlingsmönster som är framgångsrikt som baserar sig på en komplex mental karta som består av information, kunskap och kompetens. Koncept är enkla handlingsregler som baserar sig på en lång tids erfarenhet, tänkande eller experimentering fram till att man når pudelns kärna. Koncept innebär att man nu inte bara ser, vet eller kan. Nu är man också en del av konceptet. Man har gått framåt i den egna kompetensutvecklingen så att man funnit verkningsfulla och komplexa processer i sig själv som kan användas för att ta ställning till komplexa situationer som man träffar på, och möta dem med lugn då man har utvecklat koncept som fungerar för denna typ av situtation.

Att bilda koncept innebär att forma kompetensen (att man kan) till en integrerad och sammanfattad enhet som man kan använda för att förstå komplicerade sammanhang, men på ett vederhäftigt och enkelt sätt. Man har helt enkelt skaffat sig på mycket erfarenhet att man kan tyda utgången av vissa handlingsmönster på några sekunder. Man har bildat komplicerade mentala mönster som sammanfattats till enkla recept som man använder för att bedöma situationer. Som exempel kan vi ta en läkare som bedömer röntgenbilder hela dagen. Han har börjat sin utveckling med att se röntgenbilderna, över till att veta vad som syns på dem. Sedan har han utvecklat förmågan att kunna uttala sig om dem - han har en kompetens som innebär att han kan sin roll, han bara inte ser och vet. I den sista fasen till konceptualisering har också integrerat kunnande om röntgenbilder och de mönster som dessa uppvisar, nu har han också fått så mycket erfarenhet som han integrerat så att han kan ge den exakta definitionen, hur man skall agera för att behandla, och utgången för just denna patient. Han har bildat koncept av sin kompetens. Han har allstå integrerat så mycket av erfarenhet, kunskap, information och klokhet så att han är en expert på att bedöma röntgenbilder på mycket kort tid, och ge en klar indikation på hur det kommer att gå för patienten, och hur man skall behandla patienten.

Ett annat exempel kan vara en företagsledare som på relativt kort tid från ett beslutsunderlag kan fatta avgörande beslut om handlingar för företaget i komplicerade situationer. För att göra detta måste han ha integrerat kunskap, kompetens och erfarenheter som tillsammans bildar enkla mönster av komplexa situationer. Vi kallar detta för att ha den rätta känslan för vad som är rätt att göra i situationer, när det oftast handlar om att man har vunnit så mycket erfarenhet att man kan avgöra vad som är rätt att göra i en specifik situation.

Ytterligare ett exempel på detta är en stor tänkares utomordentliga prov på konceptualisering, nämligen Albert Einstein som uttryckte universums hemlighet i en enkel formel. Denna formel är det till synes självklara uttrycket för denna hemlighet. Men vägen till detta koncept gick över långt tänkande och integrering av olika mentala strukturer. För att sammanfatta denna framställning har jag gjort följande bild som visar vägen från information till koncept.

Raffineringsprocessen - från information till koncept

 Figuren sammanfattar min framställning genom att bygga en hierarki av lärande från information till koncept. Strävan när man utvecklar resurser bör vara att man intregrerar denna till en enhet som visar konceptets mönster som är

ett mönster av en komplex företeelse till enkelhetens självklarhet, ofta uttryckt som en slogan, modell eller formel

När man nått denna nivå i resursutvecklingen har man inte längre enbart kompetens vilket leder till att man kan, nu är man också en del av kompetensen och har bildat ett koncept av det komplicerade. När du läser böcker eller tidskrifter möter du ofta modeller eller förenklingar av komplicerade sammanhang, vilka har blivit enkla koncept - direkt användara för den som känner till det innnersta i konceptet. Din egen resursutvecklig bör följa denna väg av raffinering. När man startar en utveckling av en resurs så kommer man att söka information som ger en bild över hur och vad man skall utveckla. När man startar upp denna process så börjar man lära sig. Detta lärande är alltså det som jag definierar in i individens utvecklingszon. Det som så småningom kommer att bli till koncept som är integrerade i individens komfortzon. Man har på detta sätt lärt sig allt större delar av den verklighet som man fungerar i.

Resursutvecklingen bör ha nått stadiet kunskap, innan man börjar exponera resursen för andra. Allra helst bör den också ha nått stadiet kompetens, där man alltså inte enbart vet utan man kan också. Detta tar jag upp i avsnittet om karriärplanering, eller Career Management. Sammanfattningsvis - immateriella resurser är inte enbart kunskap, det kan också vara idéer, kompetens och koncept. Utveckling av en resurs går över ständigt lärande.

Utvecklingskurvan

 Utvecklingskurvan för resursutveckling går alltså i fyra steg enligt följande. Den som är informerad ser och har identifierat ett eget resursutvecklingsbehov. Den som har förutom detta skaffat sig kunskap vet också något. Han har en resurs under utveckling. Den som förenat denna kunskap med erfarenhet har också skaffat sig kompetens. Han kan också. Han har en mogen resurs. Slutligen har individen utvecklat ett koncept av sin kompetens. Han är sin egen kompetens som utvecklats till koncept.

Ändring av "koder"

 I det föregående avsnittet har de fyra stegen i inlärning och konceptualisering diskuterats. Här kompletterar vi dessa fyra steg med ytterligare ett.

1. samla information - vilket leder till att man ser

2. skapa kunskap - vilket innebär att man vet

3. skapa kompetens - vilket innebär att man kan

4. skapa koncept - vilket innebär att man är

5. skapa produkt - vilket innebär att man har 

När dessa fem steg har gåtts igenom har man skaffat sig en position som innebär att man har omvandlat rå information till kunskap, som kompletterats med intuition, kreativitet och erfarenhet till kompetens. Nästa steg är att skapa koncept av denna inlärningsekvens. Detta koncept skall kunna säljas eller erbjudas en marknad, och för det krävs alltså ett femte steg som är produktifiering av konceptet.

Skillnaden mellan dem är att kompetens har en individ, ett koncept kan förstås av många, medan ett produktifierat koncept kan användas av många och "produceras" av många. Att många kan producera det produktifierade konceptet innebär att man gått igenom följande process.

1. "avkodning" av en del av verkligheten genom att se och förstå denna samt att dela upp den i dess ingående komponenter - analysförmåga är en kompetens man måste ha för detta.

2. "omkodning" av den avkodade verkligheten genom att man omfördelar de ingående komponenterna till en ny sammanhängande helhet. Från denna omkodningsprocess uppkommer ett behov av "inkodning".

3. "inkodning" i den omkodade verkligheten genom införande av nya, gamla, unika, udda eller väsensskilda komponenter som kommer från

a kreativa processer

b kunskapsfrottering (olika kunskapsmassor samlas ihop, varav delar av dessa "kodas" in i den studerade verkligheten)

4. "förslutning" som innebär att man sätter samman den nu avkodada, omkodade och inkodade verkligheten till en sammanhängande helhet. Man "försluter" genom att sätta samman den nybildade koden till ett fungerbart koncept.

5. "programmering" som innebär att den nya verkligheten nu görs till ett "program" som andra kan följa för att reproducera en produkt eller en verklighet. Detta kan dessa göra "utan att fatta ett jota", eller ha en kompetens för att förstå eller begripa vad de egentligen gör.

6. "produktifiering" vilket innebär att man använder den nya programmeringen till att skapa en process som kan reproducera den nya koden.

Ett exempel

 Kubriks kub är ett bildligt bra exempel på kedjan avkodning, omkodning, inkodning, förslutning och slutligen programmering. För att skapa Kubriks kub behövdes det en enorm förmåga att avkoda spel av den här typen. Avkodningen ledde till omkodning genom att införa färger på plastdelarna, tredimensionalitet istället för enklare tvådimensionella spel, etc. Inkodning innebar att man satte samman komponenter för hur man skulle får den rörliga mittdelen i kuben. Detta innebar ett moment av förslutning av den nya produkten. Produkten programmerades som en produktionsprocess som kunde utföras av maskiner och personal som inte förstod de innersta kunskaperna som behövts för att sätta ihop den nya koden - Kubriks kub. Man "produktifierade" den programmerade processen genom att sätta upp verktyg och en produktionsprocess samt kompletterade denna med marknadsföringsprogram och distributionskanaler.

 Denna process har alltså inneburit att någon (Kubrik) såg, visste hur kan skulle göra, kunde göra, blev denna kub (mycket inre arbete att få ihop hela konceptet) och slutligen hade - en säljbar produkt. Ett lysande exempel på den process som beskrives ovan.

Exempel på av-, om-, inkodning och förslutning

Begreppet kompetens - down to business

 Begreppet kompetens kan ses på många sätt. I företagens värld är det viktigt att ha förmåga att urskilja olika dimensioner i kompetensen. Här gör jag en tvådimensionell indelning

1 flyktig - bunden (produktifierad)

2 Strukturerad - Ostrukturerad

Jag avslutar med en öppen fråga om vilka andra dimensioner som kan vara intressanta för att diskutera begreppet kompetens. Vill du ge mig dina idéer tar du kontakt med mig med ett email - du kan göra det genom att använda info emailadressen här nere!

Kompetens ett begrepp med dimensioner